Promenader

Jag fick en stegmätare på jobbet för några månader sedan. Därefter har jag gått åtskilliga steg. Hastigheten är låg. Lägre än en dagisgrupp på utflykt. Under promenaden snurrar tankarna i huvudet. Vad tråkigt de är! Vilken dyster situation jag hamnat i! Hur skall det gå framöver? 

Min inre röst ältar dessa tankar om och om igen. Inbunden i mina egna tankar promenerar jag vidare. Glömmer det viktiga i livet. Att vara i nuet. Den enda plats som verkligen existerar. I övrigt är det bara tankar.

Promenaden går vidare och jag börjar lägga märke till min andning. Känner hur luften strömmar in och ut genom min mun och näsa. Hur magen höjs och sänks. Jag märker min kropp. Känner mina fötter, mina ben, höfter, rygg, axlar och huvud. 

Tankarna dyker upp igen. Försöker få mig att tro att de är verkliga.

Vilket skitväder? Gud vad jag haltar! Gå hem igen! 

Jag tillåter dem inte att ta grepp om min promenad. De får bara passera utan att jag granskar dem. Jag går tillbaka till att uppmärksamma kroppen och andningen.

Jag promenerar vidare och märker sådant som jag inte sett på flera månader.  

Jag ser trädens alla nyanser. Jag ser blommor, fåglar och insekter men jag granskar dem inte för att avgöra dess typ eller art. Jag känner varje doft och lukt som jag passerar. Doften av mat, doft av hav och växtlighet. Jag uppmärksammar ljudet av människor i rörelse, passerande cyklar och bilar.

Promenaderna börjar bli alltmer behagliga. Jag försöker promenera med uppmärksamhet på allt utan att bedöma. Jag försöker bara ta in det som det är. Från ögonblick till ögonblick. 

Jag försöker promenera med insikten att hela mitt liv hänger på detta ögonblick. 

Nu börjar jag långsamt förstå att det verkligen gör det.

Reflektera och blicka framåt

Vad vill du?

Vinna i VM i Shorinji Kempo? Nå eliten i juniorhockey. Återkomma till livet efter en operation.

Du vet att det kräver långsiktigt hårt arbete. Är det tillräckligt? Nej.

Du måste också regelbundet se tillbaka. Reflektera över din träning.

Vad har fungerat? Vad kan bli bättre? Använder jag rätt övningar? Tränar jag med timing?

Genom reflektion lär du dig vad som gått rätt eller fel. Du får återkoppling av det som gått bra och det som gått sämre. Du får en bild av det förflutna som du kan använda när du planerar din framtida träning.

Och framtiden är redan här!

Förbered ditt framtida liv genom att föreställa dig en bild där du nått dina mål. Bilden ska vara skarp, tydlig och ge positiv energi.

Låt bilden förvandlas till ett pussel där varje pusselbit är ett träningspass.

Bit för bit bygger du upp en bild.

Din bild.

Bilden ger drivkraft framåt. Energi.  En högre växel.

För varje slitsamt träningspass framträder bilden allt tydligare.

Är du beredd att anstränga för att börja lägga ditt pussel? Väljer du att ge upp innan det är färdiglagt? Har du bestämt dig för att lägga ditt pussel till sista bit?    

Ingen kommer att välja åt dig! Inte din tränare, din lagledare eller din läkare.

Valet är ditt eget!

Styrkor och svagheter

Att träna är en resa med små steg. En resa med långsamma förändringar och långsiktiga mål. Framstegen kommer från en ständigt växande mängd av träningspass. Inte från enstaka tillfällen av kanonpass.

Därför måste resan göras med kontinuitet och konstant träningstryck. Träna om och om igen. Att vilja räcker inte. Att hoppas räcker inte. Det som gäller är att träna. 

För att orka genomföra hundratals träningspass måste fokus ligga på dina styrkor. Det som du behärskar och är bra på. Du måste lära dig att känna igen dina styrkor och fokusera på att utveckla dem.

Det är det som ger träningslust och vilja att träna. 

Identifiera därefter dina svagheter och lär dig hantera dem. Svagheter är justeringar, korrigeringar eller i själva verket möjligheter att göra dig ännu bättre. Att göra det som du älskar ännu roligare.

Var objektiv, fokuserad och ständigt vaken på förändringar så blir din resa rolig och utvecklingskurvan oavkortat stigande.

Motivation

Med jämna mellanrum tar energin slut. Motivationen till att träna tryter. Träningspassen blir allt svårare att genomföra. Man har hamnar i en svacka.

När jag sitter på sängkanten på morgnarna frågar jag mig själv - varför?

Det är den brännande frågan i varje problem.

Frågans omfattning begränsas bara av fantasin. Inte varför det ena eller det andra har hänt utan varför jag ställer frågan överhuvudtaget?

Ställer jag frågan för att jag vill få tröst eller vill jag veta sanningen? Vill jag förändra mig eller stå kvar på samma ställe? Vill jag betala för jobbet att nå mina personliga mål?

Återigen – detta VARFÖR är den brännande frågan i varje problem.

Varför befinner jag mig här? Varför har jag medvetet valt att gå en viss väg i livet? Varför har jag valt att leva resten av mitt liv som om det faktiskt betyder något?

Det ger mig perspektiv och jag kan börja urskilja färdriktningen.

Med den vetskapen kan jag på nytt börja navigera och ställa nya frågor.

Hårda frågor som kräver ärliga svar. Lögnerna måste minimeras. De frågor som accepteras måste få mig att driva framåt, vara ifrågasättande, jävligt praktisk och göra varje träningspass till en vana och en normal del av vardagen.

Annars behöver jag inte sitta på sängkanten varje morgon och ställa frågan överhuvudtaget.

Skurar av träning

2 timmar rehab per dag räcker inte för att återkomma snabbt till livet. Det behövs mer. Mer övningar och lek. Det behövs dagliga ”skurar” av träning. Jag kallar dem ”mikropass” och jag gör dem 5 gånger per dag. Det är enkla övningar som hela kroppsrörelser, axelrörelser, höftrörelser och armrörelser gjorda som olika mönster.

För många känns det som slöseri med tid att ”mikroträna” några minuter. Man är övertygad om att 1 timma, 3 gånger i veckan räcker för att utvecklas. Tränaren, sjukgymnasten, sensei är ju där och då borde det vara tillräckligt. 

Ni kan inte ha mer fel.

Tänk dig att din son gillar att skjuta 10 skott på ytterdörren med en innebandyboll 5 gånger per dag. På en vecka är det 350 skott, på ett år 18250 skott! Kommer han att lära sig skjuta? Troligen.

Kom ihåg att de dagar du inte tränar vittrar din nyvunna kunskap bort. Du tvingas ägna nästa träning till att lära om det du glömt. När du tränar med flera dagliga ”mikropass” sker inte detta. Det är som ett bankkonto med bra ränta - en positiv spiral där din skicklighet förräntas snabbt. Uppmuntra dig själv och dina barn att spendera tid med dagliga skurar av övningar, lek och träning.

Det är inte slöseri med tid det är precis tvärtom.

Motstående krafter

Alla kroppsrörelser består av krafter som ska hållas emot av andra krafter.

När en boxare slår en rak höger hämtar högerbenet kraft ifrån golvet. Kraften förflyttas därefter med en vågrörelse till höften, axeln, armen och träffen sker med näven. Den här kraften är lätt att förstå. Men det finns en lika stor mothållande kraft som inte får glömmas. Det är den mothållande kraften med det främre benet. Utan det mothållet så blir slaget obalanserat, svagt och inte mycket ner än en dammvippa.

I många kast sker det principiellt på samma sätt. Ett ben hämtar kraft från golvet och förflyttar kraften till höften, axeln, armen som utför kastet. Det andra benet håller i mot med samma kraft. 

Det som avgör med vilken kvalité slaget eller kastet kan levereras med är individens förmåga att koordinera sina muskler, leder, senor och ligament i exakt rätt ögonblick.

Från marken och uppåt

Kroppens rörelser utgår ifrån benen. Alla rörelser är beroende på om du har bra kontakt med marken. Det är inte bålen som först och främst avgör din stabilitet. Det är förmågan att hitta kraft och  stabilitet ifrån benen. 

En stark bål mobiliserar kraften ifrån benen vidare upp i kroppen. För att bålen ska bli stabil och kroppen enkelt kunna förflyttas och generera kraft ska huvudet inte vara utanför knäna.

Benens kraft och bålens stabilitet visas i armarna. Det är i armarna verktygen finns. Det är i armarna som det bästa slagskottet, vänsterkroken, golfsvingen och spjutkastet manifesteras.

När du planerar din träning utgå alltid från att en funktionell kroppsrörelse startar från marken.