När jag sitter på sängkanten på morgnarna frågar jag mig själv - varför?
Det är den brännande frågan i varje problem.
Frågans omfattning begränsas bara av fantasin. Inte varför
det ena eller det andra har hänt utan varför jag ställer frågan överhuvudtaget?
Ställer jag frågan för att jag vill få tröst eller vill jag veta
sanningen? Vill jag förändra mig eller stå kvar på samma ställe? Vill jag
betala för jobbet att nå mina personliga mål?
Återigen – detta VARFÖR är den brännande frågan i varje
problem.
Varför befinner jag mig här? Varför har jag medvetet valt
att gå en viss väg i livet? Varför har jag valt att leva resten av mitt liv som
om det faktiskt betyder något?
Det ger mig perspektiv och jag kan börja urskilja
färdriktningen.
Med den vetskapen kan jag på nytt börja navigera och ställa
nya frågor.
Hårda frågor som kräver ärliga svar. Lögnerna måste minimeras.
De frågor som accepteras måste få mig att driva framåt, vara ifrågasättande, jävligt
praktisk och göra varje träningspass till en vana och en normal del av vardagen.
Annars behöver jag inte sitta på sängkanten varje morgon och
ställa frågan överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar