söndag 21 juli 2013

Att utvecklas

På mitt kylskåp sitter min målbild.

Skrivet med fet stil - Att återfå full rörelse i livets alla moment.

Längre ned - två av mina delmål.
  • I slutet av augusti delta i Shorinji Kempo World Taikai i Japan
  • I september börja jobba 50 %, köra bil och skriva min namnteckning

Tidvis blir jag som absorberad av dessa mål. De förvandlas till sanning. Blir svaren på mina problem. Jag glömmer att de bara är teoretiska uppmaningar vad jag vill. Tankar och önskningar.

Att tro på en målbild är lätt. Att följa en strukturerad träningsplan ännu lättare. Att härma tränarens eller sjukgymnastens övningar är lättast av allt.

Det är annat när jag stannar i utvecklingen. Står och stampar på samma ställe.


Då använder jag min videokamera. Filmar. Studerar rörelserna. Synar minsta detalj.

Då uppstår frågor helt spontant.  
Använder jag rätt övningar? Är övningarna tillräckligt svåra och utmanande? Tränar jag tillräckligt ofta? Har jag rätt intensitet? Kommer det som tog mig från punkt A till punkt B även ta mig från punkt B till C? 

Filmen ljuger aldrig. Den visar sanningen. Kräver mig på svar.
Begär att jag ser på mina styrkor och svagheter utan förbehåll. Vill att jag ställer högre krav på mig själv. Inte nödvändigtvis hårdare men mer utmanande. Kräver att jag ligger på gränsen av vad jag kan hantera.

Jag studerar filmen och frågar mig om jag kan göra jag övningarna lite svårare? Göra övningen i rörelse? Gå ifrån formen och göra rörelsen fritt och formlöst? Hur kan jag driva fram min gräns ytterligare?

Processen att utvecklas är alltid utmanande. Ibland smärtsam men frågorna måste ändå ställas och besvaras. Ärligt.

Låt videokameran avslöja dina svagheter och styrkor. Låt den bli både din piska och morot. Gör den till en vana och en normal del av din träning.

Det gäller alla - från patienter i rehabilitering till elitträning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar