Springer du 10 km tre gånger i veckan blir du uthållig. Går
du på gym tre gånger i veckan blir du stark. Hoppar du hopprep blir du bra på att
hoppa hopprep. Vill du bli bättre i Shorinji
Kempo måste du helt enkelt träna Shorinji Kempo. Du blir helt enkelt bra på det
du tränar.
Träningen ska planeras
så att det på bästa möjliga sätt möter de krav som ställs i den situation du
tränar för.
Ändå ser jag många som gått vilse!
Jag har sett Shorinji Kempo och ishockeyträningar som
trasats sönder av övningar med enda syfte att göra eleverna trötta och inte alls
bättre.
Träning är att hantverk. Det handlar om att använda rätt verktyg.
Att förstå dess funktion. Lång tid med fel verktyg leder till dåliga resultat. Dålig
förståelse för funktion leder oavkortat till skador.
Planera din träning efter följande grundpelare:
Ju mindre tid du har
till träning desto mer specifik träningstid mot din idrott.
Tränar du Shorinji Kempo två gånger i veckan ska passen i
princip bara innehålla Shorinji Kempo. Slösa inte bort värdefull tid på att
springa runt i lokalen, hoppa bock och vifta med armarna. Tänk Shorinji Kempo
från första till sista rörelsen.
Tillhör du istället dem som tränar 8-10 pass i veckan och drömmer
om att bli elitspelare i ishockey? Då vet du att det krävs mer än att bara spela
ishockey. Mer av allt - bålstabilitet, styrka,
snabbhet, koordination och anaerob och aerob uthållighet. Förstår du inte det kommer
du inte längre än pojklagsserierna. Du kommer utkonkurrerad av mer fysiskt
kompletta spelare. Det är sanningen. Endast de som väljer att acceptera det och
är villiga att lägga ned den träning som krävs kommer att ha en chans att nå de
högre serierna. Det är ett val som du gör. Ingen annan kommer göra det åt dig.
Det leder oss in till den andra grundpelaren:
Ju mer tid du har till
träning desto mer anledning till generell träning som ökar effekten av den specifika
träningen.
Fråga dig själv – behöver jag mer styrka, snabbhet, uthållighet,
koordination, balans och rörlighet? Vad är viktigast? Var ska jag lägga mitt
fokus?
När du sedan valt den tilläggsträning som du behöver ska du
välja rätt rörelser och övningar. För det är rörelser du först och främst ska
träna. Dessa rörelser ska vara överförbara till din specifika idrott. Inte
nödvändigtvis samma rörelser men liknande rörelser.
Alla övningar fastspända i maskiner har liten överförbarhet
till komplexa idrotter. De är först och främst till för idrottare i rehab eller
de som ska bygga på sig muskler för att de är för lätta för sin idrott.
Ser vi på ishockey är bra övningar de som i sin grundrörelse
liknar ett skridskoskär. Exempel på bra övningar är utfallsteg och knäböj.
Om vi ser på utfallsteg så går de att hitta i normal gång-
och löpsteg. Den finns naturligt i komplexa idrotter såsom fotboll, tennis,
ishockey och kampsport. Generellt kan utfallsteg göras framåt, sidled, bakåt och med
rotation. Den engagerar flera leder och flera rörelseplan. Utfallssteg går att göra
på oändligt många sätt och specifikt mot de kvalitéer du vill förbättra – utan vikt,med viktskiva, och skivstång.
Därför är utfallsteg en bra övning (bland många) för att utveckla
de fysiska kvalitéer som krävs i ishockey - bra stabilitet i bålen, maximal kraftutveckling
i benen och rörlighet i anklar, knä, höft, rygg och axlar.
Jag vill dock påpeka att du inte får glömma att ishockey och
ett skridskoskär är mycket komplexa rörelser och starka ben kan aldrig kompensera
för en dålig skridskoteknik. Även om du har superstarka ben får du aldrig låna pucken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar