Tålamod

Morgonen är värst. 

Jag står i badrummet. Ser mig i spegeln.

Frågar jag mig själv hur i helvete det kunde bli så här? Det känns som jag lever i en dröm. Vill vakna upp. Nu. Är otålig att rehabiliteringen går så långsamt. Irriteras över hela situationen.

Spegeln stirrar tillbaka. Kräver att jag ska skärpa mig. Ta mig samman. Ha tålamod.

De senaste halvåret har livet tvingat mig till enormt tålamod. Att klä på mig tog i början 40 minuter. Idag går det fortare. Men att knäppa en knapp i min skjorta tar fortfarande flera minuter. Att ta en kaffekopp från köksskåpet kräver maximal ansträngning. Att fixa en macka tar en evighet.

Återigen morgonen är värst.

Det spelar ingen roll om jag avskyr morgonen eller inte. Jag måste acceptera att det är så här. Jag kan spotta och fräsa. Slå på saker och skrika ut min vrede. Kroppen kommer inte lyda mig bättre för det. Det enda som kommer hjälpa är att kapitulera inför sanningen. This is it!

Det innebär inte att ge upp. Det innebär bara att jag kan lätta på den mentala ”lasten”. Jobba vidare med det som jag kan påverka – mina handlingar. 

Göra morgonen lättare. Tålamodet lite längre.  

Tålamod

Precis så är det i idrott. 

Att träna innebär att möta sin ilska och rädsla men också sin glädje och sina förväntningar. Det spelar ingen roll om det är ishockey, gymnastik eller Shorinji Kempo. För att utvecklas måste du acceptera att känslor kommer och går. Känslor som du måste ge tålamod. Träningar känns värdelösa. Lag oövervinnerliga och motståndare obehagliga.

Känslor går inte att trycka ned. Men genom konstant träningstryck och vilja att reflektera och acceptera att känslorna finns där blir de hanterbara. Känslorna är en ständigt återkommande lärare. Försöker hindra dig från att uppnå dina mål men är samtidigt det enda redskap du har för att uppnå dem. Fall inte i fällan och ödsla din energi på dem. Skrik inte på domaren. Gnäll inte på medspelare. Lägg istället din energi på det område som du kan påverka - dina handlingar. Ditt eget spel, hålla din position och göra mål. Agera.

Känslorna kommer att återkomma. Match efter match. Turnering efter turnering. Acceptera att de finns där. Skapa distans till dem. Le åt dem. Då försvinner tankarna till slut av sig själv.  

Det gäller bara att ha lite tålamod.