lördag 2 november 2013

Allt är inte bara arbete

Jag stod och rakade mig en morgon. Såg ut genom fönstret.
Bilar och människor passerade. På väg någonstans. Skyndande.
Få blickar möttes. Ingen stannar. Alla ska till jobbet, skolan och dagis.
Hålla tiden. Jobba.

Jag satte mig ned. Lät tankarna sjunka in. Frågade mig. Vad i helvete är det som pågår?

Allt idag är arbete. Våra jobb och skolan präglas av en tydlig arbetsmentalitet. När vi sent omsider har arbetat färdigt för dagen går vi på gym, tränar kampsport eller ishockey. Träffar en PT, instruktör eller coach som under 90 minuter ska slava oss till en bättre form. Bränna in kunskap i våra kroppar och sinnen genom hårt arbete.

Jag frågade mig igen. Vad i helvete är det som pågår?

Livet från morgon till kväll är för många helt präglat av en arbetsmentalitet som drivs av belöning. Jobbar du hårt får du en fin karriärstege. Högre lön. En chefstjänst. Tränar du hårt får du svart bälte. Blir sensei. Mästare.

Mina tankar flyger iväg….

Jag funderar över mitt liv. 5 år på universitet till miljö- och hälskyddsinspektör. Därefter 15 års strävsamt arbetande på olika myndigheter. 15 hyreslägenheter. Hus på landet, 10 bilar, en underbar fru och två fantastiska barn. Shorinji Kempo och crossfit. Jag placerar detta i min grav och känner på känslan. Frågar mig vad jag kan jag påverka? Hitta mer balans under resten av mitt liv.

Jag blir förvånad att svaret kommer nästan av sig självt. Gör mig nästan generad.

Lek.

I dagens samhälle format av arbets- och träningsnarkomaner gäller det att hitta balans mellan arbete och lek. Utan denna balans blir arbetet, skolan, träningen och livet som ett sjukdomstillstånd. Hindrar mig från att utvecklas.   

Leken skapar kreativitet. Nyfikenhet. Gör mig lyckligare.

Nu när jag mediterar försöker jag inte sträva. Uppnå något. Nu sitter jag bara stilla. Uppmärksam. Hjärnan har sitt eget liv och tankarna flyter titt som tätt iväg. Varje gång jag återtar uppmärksamheten är det som en lek. Den största lek av alla.

När jag gör min gymnastik på morgonen försöker jag vara kreativ inte följa någon strikt mall. Överraskningar försöker jag möta med nyfikenhet. Jag misslyckas inte längre. Jag ler och försöker igen. 

I min rehabträning har jag slutat fokusera på resultat och mer på själva träningen. Nuet. Ger mig tillåtelse att utforska. Vara oförutsägbar. Leka.


Träna hårt och ofta. Men glöm inte leken. Det är där du utforskar din idrott. Din framtid. 

1 kommentar: