lördag 9 november 2013

Tro

Det är eftermiddag. Jag sitter där jag alltid sitter. I min fåtölj och läser. Solen lyser in i vardagsrummet. Värmer min axel, lyser upp min bok och strömmar iväg mot soffan där min son ligger. Sovande.  Allt är tyst så när som på en lastbil som passerar. Vibrationerna får min kaffekopp att skallra. Därpå blir allt stilla. Lugnt.

Det är i stillheten som frågorna kommer. Den inre undersökningen. Rannsakningen. 
Först kommer de anspråkslösa. Ytliga. Därefter de besvärliga som går djupt. Skakar om.

Hur ska jag klara resten av mitt liv? Inte bli tokig? Hålla mig borta från att bli bitter? 
Hitta drivkraft?

Frågor som dessa förtydligar. Avslöjar mina mönster. Ger möjlighet till förändring i mitt liv. Kanske även ditt.

Jag ser åter ned i boken. Grön, sliten och nött efter många gångers läsning.
Den handlar om tro. Inte i den mening som ni normalt hör. Den här är annorlunda.
Styrs helt av strävan och ansträngning. Viljan.

Jag har upplevt min egen dödlighet. Förstår med hela mitt väsen att inte ett enda ögonblick kommer upplevas mer än en gång. Allt annat är tankar. Drömmar och minnen.

Nu är det så uppenbart. 

Jag måste leva mitt liv i varje sekund. Kasta mig in i nuet som om mitt liv tar slut om ett ögonblick. Med min familj, i vardagslivet och i dojon.

Det kommer inte bli lätt. Demoner kommer att dyka upp. Göra mig rädd, arg och bitter.
Men min tro kommer göra att jag aldrig viker av. Någonsin
Jag kommer att följa vägen. Den jag själv valt. I mörker och ljus. I sol och regn.

Min tro är urstark. Viljan likaså.

Med största tilltro följer jag nu min livsväg.

Budo.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar