Energi

Jag sitter på hotellrummet. Utanför ligger havet i en tunn och lätt dimma. I horisonten ser jag bron slingra sig mot Honshu. Fantastisk utsikt.

Dagarna på Shorinji Kempo Hombu har varit lysande. Duktiga instruktörer. Inspirerande miljö och vänliga människor. Människor som väcker tankar om tekniker, sparring och embu. Ger inspiration och delar med sig av erfarenheter. Ger energi.

Senaste halvåret har jag valt att välja bort människor i mitt liv. De som inte tillför mig något. Människor som skyller ifrån sig. Lägger energi på att hitta ursäkter för att inte utvecklas. Vägrar växa ur det förflutna och gå vidare med sina liv.

Det är ett högst medvetet val för att klara av min rehabilitering. 

Även inom idrott måste du välja det som ger dig energi.

Du ser inte alltid själv dina misstag. Du är beroende av andra för feedback och kritik. Människor som uppmuntrar. Är ärliga. Ger dig energi.

10000 timmar. Då börjar din stig trampas upp. Vem vill du ha med dig på din vandring?

Den som ger eller tar din energi?

Dålig energi äter upp dig.  Oavkortat.

Ta ditt ansvar.

Gör ett val.

Stöd

Det senaste halvåret har jag gjort mitt livs resa. Från halvsidesförlamad efter en hjärntumöroperation till att så sakta återkomma till livet. Sakta börja träna det jag älskar - Shorinji Kempo.

Ett av mina delmål nås i morgon. Att resa till VM i Shorinji Kempo i Japan. Delta i träningsläger på huvudkontoret på ön Shikoku i södra Japan. Shorinji Kempos ursprung. Besöka Kyoto och vår moderklubb. Träffa vänner och bekanta.

För mig är det stort.

I sport och idrott behövs understöd. Människor som stödjer och ger uppmuntan. Får dig avslappnad, positiv, modig och tar fram din drivkraft. De kan vara tränare, fystränare, klubbledare, materialare, föräldrar, vänner och supportrar. De är ivriga påhejare. Stöttar vi förluster. Dunkar rygg när det gå uppför. Kräver att du ska kämpa även om motståndet är det hårdast möjliga. Ska du lyckas i din idrott ska du omge dig med dessa människor.
Då finns det hopp.

I min rehabilitering och kamp återkomma till livet har det också funnits stöd. Det bästa och mest fantastiska stöd man kan finna.

Min fru Pamela.

Hon har funnits där under hela resan.

Min bästa vän, coach och klippa. 

Ända sedan jag blev sjuk har hon aldrig vikit en tum från min sida.

På natten, när jag varit orolig, har hon varit vaken och stöttat.

På dagen har hon gett mig mod och drivkraft att jobba vidare.

Begär att jag ska fokusera och vara i nuet. 

När jag klarar en ny övning ger hon mig ett leende. 

Då känner jag att hon aldrig kommer vika från min sida.

Vad som än händer.

Det gör mig lugn.

Skapar hopp och kämpaglöd. 

Viljestyrka att aldrig ge upp.  

Optimal

Min son spelar ishockey. Satsar stenhårt. Under sommaren har han tränat 2 pass om dagen. Han har motvilligt vilat på söndagar. I maj klarade han 30 kg i knäböj, idag 100 kg. Han har gått från att springa milen på 60 min till strax över 40 min.
Stora framsteg.

Ett tag ville han träna 3 gånger per dag. Jag förbjöd honom.

När du är 15 år tål du stora träningsängder. Men inte hur stora som helst.  Sinnet vill ibland mer än vad kroppen tål.

Nyckelordet är optimalt. Inte maximalt.

När du planerar din träning måste du förstå att träning är en summerande process. Träningspass efter träningspass läggs på varandra i resan mot ditt mål. En enda träning gör ingen skicklig.

Vilken träningsdos du kan hantera är individuellt. Är du elitspelare måste du tåla stor träningsmängd. Klara av stora fysiska- och psykiska påfrestningar. Är du motionär har du helt andra mål. Att må bra. Hålla dig frisk. Gå ned i vikt.

Oavsett vilken grupp du tillhör måste du hitta vad som är optimalt för dig. Bygga bästa möjliga enskilda träningspass. Sätta det enskilda träningspasset i samband med den sammanlagda effekten av alla träningspass mot dina personliga mål och delmål.

Det är ett ständigt pågående arbete. Du måste analysera, finjustera och förändra. Förstå vilka fysiska kvalitéer som understödjer och motverkar ditt träningsupplägg.

Understödjer varandra.
Styrka och snabbhet
Styrka och explosivitet
Teknik och snabbhet
Teknik, snabbhet och explosivitet
Uthållighet (kondition) och styrkeuthållighet.

Motverkar varandra.
Uthållighet (kondition) och koordination.
Uthållighet (kondition) och balans.  

Oavsett om du är tränare, elitspelare eller motionär har du ansvar.
Skyldigheten att göra träningen optimal.

Glöd

Japanresan närmar sig med stormsteg. Min kropp är fortfarande sargad. Sinnet mer vaket än någonsin. Viljan glödhet.

Jag har bestämt mig.

Jag ska ta mig tillbaka. Japanresan är bara ett delmål. Jag har bestämt mig för att bli den person jag är ämnad att vara.

Kubi nage

Jag är stolt över vad jag åstadkommit. De senaste 6 månaderna har jag planerat, agerat, utvärderat och förbättrat min träning. På alla plan.

Träningen har gått från att vara en fritidssysselsättning till en livsuppgift. Filosofin har gått från att vara en intellektuell stimulans till att jag lever den fullt ut.

Jag har grävt djupt i mitt inre och utforskat områden som jag aldrig varit i närheten av tidigare. Jag har mött svarta hål av rädsla, frustration och oro. Jag har tränat i de värsta av omständigheter och med en enda avsikt och det är att får kroppen att lyda sinnet. Att kunna äta med kniv och gaffel, att kunna hålla i en kaffekopp eller träna det jag älskar – Shorinji Kempo. 

Livet är en kamp. En kamp som jag inte vet om jag vinner.

Det enda jag vet är att jag måste fullfölja. Inte ge upp.

Bli den person jag är ämnad att vara. 

Oavkortat.

Anpassning

I hela mitt träningsliv har jag varit grundlig. Fört anteckningar över träningspassens övningar, intensitet, frekvens och repetitioner. Värderat mina styrkor och svagheter.

Det har gjort att jag har ett vant öga att se förändringar. Kortsiktiga som långsiktiga.

Efter min operation har mina kroppsliga funktioner stegvis försämrats. Anpassats till den nuvarande låga belastningen. Efter 2 veckors sängliggande kunde jag inte längre nå mina tår. Några veckor innan kunde jag greppa om hela foten. Efter 2 månader försökte jag lyfta min 32 kg kettlebell. Den gick inte att rubba. Efter 4 månader var jag nere i dojon och kände att snabbheten var som bortblåst. Efter 6 månader så började jag notera att även arbetskapaciteten börjar bli sämre. Blir trött av att jobba med vanligt trädgårdsarbete. 

Det här är värdefull information. Skapar möjligheter. Är upplyftande för min rehabilitering.

I den ordning som mina fysiska kvalitéer försvann, anpassar sig kroppen igen. 

1. Rörlighet förbättras på dagar.
2. Styrka förbättras på veckor.
3. Snabbhet förbättras på månader.
4. Arbetskapacitet förbättras på år.

Det gör att jag inte blir hysterisk när jag inte utvecklas. Kämpar med övningar i veckor.

Träningen uppgift är skapa fysiska och mentala avtryck. Det tar tid.

Olika tid.  

Många veckor kommer upplevas som utan mening. Det händer ingenting. Så ska det vara. Jag har tränat Shorinji Kempo i 30 år. Det är 1500 veckor. Om jag utvecklats stadigt varje vecka hade jag kunnat möta en grizzlybjörn utan att tveka. 

För att lyckas med din träning måste du lära känna din kropp och ditt sinne. 

Förstå hur den anpassar sig över tid.
Se sammanhangen.
Hålla dig till din plan.

Jobba.

Tålamod

Morgonen är värst. 

Jag står i badrummet. Ser mig i spegeln.

Frågar jag mig själv hur i helvete det kunde bli så här? Det känns som jag lever i en dröm. Vill vakna upp. Nu. Är otålig att rehabiliteringen går så långsamt. Irriteras över hela situationen.

Spegeln stirrar tillbaka. Kräver att jag ska skärpa mig. Ta mig samman. Ha tålamod.

De senaste halvåret har livet tvingat mig till enormt tålamod. Att klä på mig tog i början 40 minuter. Idag går det fortare. Men att knäppa en knapp i min skjorta tar fortfarande flera minuter. Att ta en kaffekopp från köksskåpet kräver maximal ansträngning. Att fixa en macka tar en evighet.

Återigen morgonen är värst.

Det spelar ingen roll om jag avskyr morgonen eller inte. Jag måste acceptera att det är så här. Jag kan spotta och fräsa. Slå på saker och skrika ut min vrede. Kroppen kommer inte lyda mig bättre för det. Det enda som kommer hjälpa är att kapitulera inför sanningen. This is it!

Det innebär inte att ge upp. Det innebär bara att jag kan lätta på den mentala ”lasten”. Jobba vidare med det som jag kan påverka – mina handlingar. 

Göra morgonen lättare. Tålamodet lite längre.  

Tålamod

Precis så är det i idrott. 

Att träna innebär att möta sin ilska och rädsla men också sin glädje och sina förväntningar. Det spelar ingen roll om det är ishockey, gymnastik eller Shorinji Kempo. För att utvecklas måste du acceptera att känslor kommer och går. Känslor som du måste ge tålamod. Träningar känns värdelösa. Lag oövervinnerliga och motståndare obehagliga.

Känslor går inte att trycka ned. Men genom konstant träningstryck och vilja att reflektera och acceptera att känslorna finns där blir de hanterbara. Känslorna är en ständigt återkommande lärare. Försöker hindra dig från att uppnå dina mål men är samtidigt det enda redskap du har för att uppnå dem. Fall inte i fällan och ödsla din energi på dem. Skrik inte på domaren. Gnäll inte på medspelare. Lägg istället din energi på det område som du kan påverka - dina handlingar. Ditt eget spel, hålla din position och göra mål. Agera.

Känslorna kommer att återkomma. Match efter match. Turnering efter turnering. Acceptera att de finns där. Skapa distans till dem. Le åt dem. Då försvinner tankarna till slut av sig själv.  

Det gäller bara att ha lite tålamod.

Uppmärksamhet 1

Jag har alltid haft en stark vilja att träna. Flytta fram mina positioner. Utvecklas.
De senaste 6 månaderna har jag tränat hårdare än någon gång tidigare. 3-4 timmar per dag. Utvecklats mindre än någonsin.
Jag har omprövat vad hårt arbete är. Vad vilja är. Men framförallt har jag förstått betydelsen av att vara uppmärksam när jag tränar.

Jag har ett tydligt mål. Vet vart jag ska. På bästa plats på kylskåpet sitter mitt mål.

Var sitter ditt?

Jag har en avsikt med mina träningspass. Jag deltar på varje träning. Fokuserar på det som hjälper mig att nå mina mål. Är beredd att anstränga mig och gå utanför min bekvämlighetszon.  

Det borde du också göra.

När träningen startar försöker jag utveckla en attityd i förhållande till det som pågår. Lyssna på tränaren. Göra mig mottaglig för feedback. Vara närvarande.

Var är du?

Varför tar du din uppmärksamhet för givet? Väljer minsta motståndets lag. Varför deltar du inte i träningen med hela dig?

Uppmärksamhet

Att lära sig en ny teknik i Shorinji Kempo eller ett nytt uppspel i ishockey är som att köra bil i en okänd stad. Du måste följa kartan noga och metodiskt lokalisera adresserna. Hitta gatorna, torgen och gränderna. Lära dig trafiken, rörelserna och rytmen. Köra uppmärksamt.

Vet du var du befinner dig nu? Vet du vart du ska?

Är du beredd att träna med uppmärksamhet?

Här följer då några tips:

Roligt – Gör din träningsatmosfär lekfull. Den ska sporra till undersökning och förbättring. Du vill inte bli en robot utan en artist. Intuitiv, avslappnad och ständigt utforskande. Uppmärksam.

Utmanande – Arbeta med övningar som är utmanande och på gränsen vad du kan hantera. Racingstjärnan Emerson Fittipaldi lär ha sagt - Om allt känns ok, kör du inte tillräckligt fort. Sträva efter att ligga på gränsen vad du kan hantera. Det håller dig vaken.

Pausa - Bygg in en 5-10 sekunders paus innan du repeterar din teknik, börjar uppspelet eller skottövningen. Det gör dig uppmärksam på det du ska fullfölja.

Stanna upp – Utveckla en vana att ibland stanna upp i skottögonblicket, uppspelet eller i kastet. Det gör dig uppmärksam på var du är i övningen. Var du borde vara.

Filma – Visa dig själv sanningen. Gör dig uppmärksam på dina styrkor och svagheter.

Att vara uppmärksam gäller inte bara i träning utan i livets alla delar.

Var uppmärksam och du kommer lämna det medelmåttiga. Bli en mästare. Ett ess.

Var ouppmärksam och du förblir en drönare.