måndag 30 december 2013

Nytt år - nya tag

Året är slut och det är tid att att summera. Ta nya tag.
Livet under året har inte varit vänligt mot mig. Men jag har lärt mig mycket. Om mig själv och livet. Jag har lärt mig uppskatta de små ögonblicken med min familj och vänner. Mina oupphörliga följeslagare Shorinji Kempo och meditation har haft stor inverkan på mig. Steg för steg har jag blivit starkare och mer närvarande i nuet. Det är jag väldigt tacksam över. När vi nu går in i ett nytt år gör jag det som en annan person. Självfallet är jag den gamla Johan men ändå inte. Min sjukdom har trängt upp mig mot väggen. Tvingat mig att inse att tryggheten vi alla strävar efter inte finns. Det är en villa. 

Jag står nu med en fackla i höger hand och ett svärd i min vänstra.
Med hjälp av dem ska jag kryssa under nästa år. Få ledljus och hitta vägen framåt. Hugga bort det som inte är nödvändigt. Tvinga mig till nya utmaningar. Se det som framtiden har med sig rakt i vitögat.

Anhalt 633 har inte haft för avsikt att vara en form av underhållning. Inte heller är det en plats för att tycka synd om mig. Det är min plats för att visa min kamp mot en obotlig sjukdom och att dela med mig av den kunskap och erfarenhet som jag fått av 40 års fysisk- och mental träning.

Om du skyr eld är det dags för dig att lämna bloggen. För jag har ingen avsikt att sitta barnvakt för ditt ego. Jag har för nästa år något helt annat i tankarna.

Jag kommer och trotsa dig som sitter och upprätthåller teorier utan verklig täckning. Det spelar ingen roll om du är läkare, sjukgymnast, psykolog, präst, buddistmunk, kampsportsinstruktör eller idrottare. Mina handlingar kommer inte vara lugna. Jag har för avsikt att klä av dig in på bara kroppen. Avslöja dina lögner. Kväsa dem.

Anhalt 633 kommer att slipas, vässas och få ett starkare bett. Skaka om, avslöja mina och kanske även dina svagheter. Har du mod och är villig att förändra dig är det din sak.


Vad du än gör sitt inte bara där och dröna. Under 2014 ska du kasta dig ut i rymden mellan dina tankar. Sätta upp nya mål. Träna, utmana och ifrågasätt dina brister.
Sluta upp att göra 100 saker utan att vara bra på något. Överge tanken på att vara en medelmåtta. Välj en väg och vik aldrig av. Lev med entusiasm och engagemang så kommer resten att sköta sig själv.
 
Finns du i min närhet ska jag hålla uppsikt över dig. Om du är redo ska jag hjälpa dig. Stå i din ”dörröppning” med min fackla och mitt svärd. Villig att peka ut riktningen. Sporra dig att ha mod att skära bort det du inte behöver.

Om du inte är intresserad är det helt i sin ordning. Men räkna inte med att jag kommer att slösa bort min dyrbara tid på dig.

Gott nytt år vänner av idrott och budo!

lördag 21 december 2013

Orädd


Skedarna klingar mot porslinet. En tydlig kaffedoft sprider sig i rummet. Det pratas och diskuteras. Precis som på ett kafé. Plötslig hörs ett surrande ljud. Det växer sig allt starkare. Alla vid bordet vrider på huvudet när helikoptern landar på hustaket intill. Diskussionen går därefter vidare i dagrummet på Karolinska Sjukhuset.

Alla är drabbade av livshotande sjukdomar. Stämningen är tyngd av allvar. Man behöver inte vara psykolog för att märka att det fanns en djup rädsla i rummet.


När vi tränar Shorinji Kempo eller mediterar lägger vi våra tankar åt sidan. Störande moment och rädsla. Släpper in nuet. Ögonblicket. 

Är du oerfaren med meditation börjar du med att fokusera på yttre objekt. Din andning, kroppshållning, lyssna, känna dina inre och yttre domäner. Det är mer en form av koncentration än meditation. När du blir mer erfaren kan du släppa fokus på objekten. Flyta med i ögonblicket. Låta tankarna komma och gå. Inte befatta sig med dem. Hur triviala eller otäcka de än må vara. Det är meditation. 

Varje gång du känner rädsla i livet är för att du är låst vid en tanke. Håller fast vid den som ett barn i sin mammas hand. Vägrar släppa taget. Det jag såg i dagrummet på Karolinska Sjukhuset var djup rädsla för det yttersta – den egna bortgången.  

Du säger – Vem fan skulle inte vara det?

Det behöver inte vara så. Om du tränar dig att leva i nuet. Vågar släppa taget om dina tankar. Då hittar du snart till det jag kallar stillhet. Det är inte avsaknad av tankar. Det är omöjligt. Hjärnan har sitt eget liv. Tankar uppstår hela tiden. Dag som natt. Det är istället att i just detta ögonblick acceptera att allt är som det ska.

I dagrummet på Karolinska Sjukhuset drack jag mitt kaffe med insikten om att allt är som det ska. När de rullade ned mig till behandlingsrummet förstod i jag hjärtat att allt är som det ska. När jag kort därpå blev strålknivsbehandlad var jag helt avspänd. Jag var helt trygg i att allt är som det ska. 

Mina tankar kom och gick. Plötsligt började jag tänka på Star Trek och att det här är nog det närmaste jag kan komma ”Beam me up, Skotty”. Jag började småskratta för mig själv.

Villkoren i mitt liv är just nu tuffa. Men det går ändå att finna stillhet. Njuta av livet.

Är du seriös i din träning är det ofrånkomligt att du måste finna stillheten.  Inte bara i dojon utan i alla delar av livet.

Det kommer göra dig lugn och klartänkt. 

Helt enkelt orädd.

söndag 15 december 2013

4 nivåer


Isvindar mot ögonen. Mössan neddragen över öronen, tjock jacka och vinterkängor. När jag korsar gatan tåras ögonen och en kort stund känns det som jag ser in i ett kalejdoskop. En bil passerar farligt nära. Jag ler för mig själv.  Jag går nu fram och tillbaka till jobbet. Inget gåbord och ingen krycka. Bara jag och vinden.
Mitt vanliga aktiva liv är på väg tillbaka. Det är skönt. En revansch. I  februari sa läkarna att jag aldrig mer skulle kunna gå utan krycka. Jag valde att tro på mig själv. 

Är du idrottsman? Då har du också val. Vilken nivå vill du nå i din idrott?

Jag ska nu förklara vad som krävs för att leva ett aktivt liv, motionera, vara passionerad eller bli bäst. Vilken nivå du hamnar på är det ditt val. Ingen nivå är ädlare än det andra. Men det är du som gör valet.

Aktiv
Grunden för hälsa och idrott är att vara aktiv. Cykla eller gå till ditt jobb, spring till bussen, hoppa över staketet när du lämnar ditt hus och lek med bollar på olika sätt.  Kort sagt sök utmaningar i vardagen. 
Fundera på vilka elektriska hjälpmedel hemma du kan undvara – elvisp, dammsugare, bakmaskin eller hushållsassistenten?  Gör så mycket som möjligt för hand.  
Tar det tid?  Fråga dig ärligt - hur använder jag min tid? 
Dumburken - CSI, Johan Falk och Så ska det låta? 
Datorn - Facebook, twitter och instagram? 
Justera hur du använder dessa opiater.  Då kommer du frigöra tid. Vara aktiv. 

Motionera 
Du tränar din idrott 2-3 gånger i veckan. Du har på din träningsutrustning. Dyker regelbundet upp på träningen. Tycker det är kul. Blir trött och känner dig nöjd. Är du nybörjare kommer detta göra dig bättre. På alla plan.

Passionerad 
Efter ett tag får du insikten om att för att utvecklas måste du göra mer. Du måste reflektera och blicka framåt. Ställa dig frågor. Vad gjorde jag på förra träningen? Vad ska jag göra på nästa träning? Hur blir jag bättre?  Du måste anstränga dig. Ta i mer. Men framför allt du måste öka träningsdosen till 4 till 6 gånger i veckan. Om inte så kommer du förlora varje match. 

Elit
Väljer du att försöka nå eliten måste du förändra ditt liv. I grunden. Du måste acceptera att varje träning kommer vara obekväm. I varje övning måste du pressa dig själv till det yttersta. Både mentalt och fysiskt. 

Du måste välja bort saker. Fester, skräpmat, alkohol och kanske även din tjej/kille. Varför då? För att platsa i ett elitlag måste du träna minst 10 pass i veckan. Oavsett idrott.  Det är en liten del av våra idrottsmän som väljer denna väg. En unik grupp. 

När du ligger och gosar med kudden på morgonen springer dessa tjejer och killar intervaller i backen utanför ditt hus! När du tar ett par pilsner till TV:n på fredagskvällen kör dessa killar och tjejer marklyft i det lokala gymmet. Dag efter dag. Månad efter månad. Flera år i sträck.

Alla har vi våra val i livet. Ingen nivå är bättre än någon annan. Men är du idrottsman med drömmar måste du förr eller senare välja.


torsdag 12 december 2013

Gläntan

Jag önskar livet var enkelt. Det är det på sätt och vis. Vi lever och vi dör.

Enkelt.

Men livet däremellan är något helt annat.

Jag befinner mig i en snårskog. Den är så tät att det känns som den stryper mig.
De tätt sammanslingrade träden omfamnar mig. Trycker åt. Gör det svårt att andas.
Senaste tiden har det gått ett steg framåt, ett till sidan och ett bakåt om min tumör. Påfrestande.

Jag söker ett andningshål, en öppning i skogen där jag tillfälligt kan vila. Hämta hem.

Använder mitt vapen. Andningen. Försöker hugga mig fram genom det ogenomträngliga. Med ett mål i sikte. Gläntan som bara kan hittas av den som är villig att gå hela vägen. Förlora sig själv i nuet. Finna stillhet.
Andrum.



Gläntan är min kudde. Den ligger ordnad i min svarta fåtölj. Stadigt tryckt mot botten av sitsen. Ger styrsel i sittandet.

Jag sänker mig ned i andningen. Känner hur luften går in och ut genom kroppen. Märker magen höja och sänka sig – rytmiskt.

Jag lyssnar! Hör svärmandet omkring mig. Gatans kraft. Grannar som stökar. Jäktar. Stämplingsklockan väntar.  

Jag flyter i realiteten. Spanar efter stillhet.

För varje andetag ger jag mig längre in i nuet. För varje andetag försöker jag omfamna mina yttersta farhågor om framtiden. Frigöra besattheten av min egen historia.

För varje andetag fylls jag med kraft. För varje andetag återtar jag det som är mitt. Ögonblicket. Det enda plats som verkligen existerar.

Där förlorar jag minnet av min sjukdom. Mina kval och motgångar.

Där får jag andrum.

Finner stillhet.

Tar tillbaka kontakten med livet.

söndag 8 december 2013

6 vägar mot allsidighet

Jag sitter i vardagsrummet och ser gamla videofilmer med kampsport. Ute yr vinterns första snöstorm. Kalla bistra vindar. Det känns skönt att sitta inne en sådan här dag. Reflektera.

Jag sätter på första filmen.
Det är kickboxning. En idrott jag tränat i 2 år. Boxarna är vältränade.
Behärskar till fullo slag, undanglidningar, avstånd och kroppsförflyttningar.
Det är sista ronden. Ändå är intensiteten väldigt hög. Plötsligt får en in en kombination. Matchen är över.

Jag sätter på andra filmen.
Det är Shorinji Kempo. En idrott jag tränat i 30 år.
Det är embu. Två personer tävlar med ett i förväg bestämt mönster. De är samspelta. Slag, sparkar, pareringar och kast följer i en snabb ström. Det blir därefter helt stilla. Följs strax av nya blixtrande kombinationer med avslutande kast.
Paret vinner hela tävlingen.

Kampsport är rafflande. Innehåller det mesta. Kräver stor allsidighet


För bli allsidig måste du behärska ovanstående sex fysiska kvalitéer:

Styrka
Att vara stark är att övervinna ett fysiskt motstånd.

För många är styrka att lyfta något tungt 1 gång (maxstyrka). Det är mer varierat än så. Styrka kan vara att explodera i ett kast i Shorinji Kempo (explosiv styrka) eller göra 100 armhävningar på vardagsrumsgolvet (styrkeuthållighet).

Ett bra sätt att träna styrka är att träna med kroppen som vikt.  Nedan följer övningar där du tränar flera olika typer av styrka:
Snabbhet
Att vara snabb är att göra något på kort tid utan att kraft och koordination försvinner ur rörelsen.

Snabbhet omfattar flera perspektiv. Snabbhet kan vara att springa snabbt (maximal snabbhet). Slå och sparka i Shorinji Kempo (explosiv snabbhet). Skifta riktning och hastighet i en innebandymatch (accelerationssnabbhet).

Förutsättningen för att bli snabb är för att vara rörlig, stark och göra rörelsen avslappnat och tekniskt rätt. Styrketräning, stretching och att träna specifikt den rörelse du vill bli snabb på är grundbultar i snabbhetsträningen. Nedan följer exempel på snabbhetsövningar:
Uthållighet
Att vara uthållig är att ha hög syreupptagningsförmåga.

Vill du förbättra syreupptagningsförmågan finns det två grundläggande sätt:

1. Intervallträning
Ökar främst hjärtats slagvolym vilket gör att mer blod pumpas ut till musklerna.
Det finns tre grundläggande former att träna intervallträning:
  • Korta intervaller - arbeta 20 s, vila 10 s – upprepa i 20 min.
  • Medellånga intervaller - arbeta 60 s, vila 20 s – upprepa i 30 min.
  • Långa intervaller - arbeta 3 min, vila 1 min – upprepa i 30 min.
2. Distansträning
Gör att musklernas förmåga att ta upp syre förbättras genom att antalet förbränningsfabriker (mitokondrier) ökar i muskelcellerna. För att denna typ av träning skall vara effektiv måste den pågå i minst 30 minuter. Gränsen uppåt är flytande.

Koordination
Att ha bra koordination är att få olika kroppsrörelser att fungera gemensamt.

Timing – den koordination som du behöver för att utföra en uppgift vid rätt tillfälle. 

Rytm – den koordination som behövs för att skapa en balans mellan kroppens alla delar i ett specifikt rörelseschema. 

Orienteringsförmåga – den koordination som behövs för att göra riktningsrörelser i rummet. 

Ett fint exempel på ovanstående är Aosaka sensei 8 dan Shorinji Kempo

Balans
Att ha bra balans är att kunna, i förhållande till tyngdkraften, ge kroppen stadga så att den hålls i rätt position.

Balans är generellt sett en mycket underskattat fysisk kvalité i de flesta idrotter. Många tränare har uppfattningen att antingen föds man med bra balans eller så är man dömd till ett idrottsliv med dålig balans. Efter 30 år inom kampsport vet jag att balans går att träna upp och förbättra markant. Förutsättningen för bra balans är att ha starka muskler som koordineras i perfekt samverkan så att balansen bibehålls. Styrketräning och koordinationsträning är sålunda grundbultar i balansträningen.

Ett fint exempel på bra förståelse för balans är Yamasaki sensei 8 dan Shorinji Kempo.

Rörlighet
Att vara rörlig innebär att kunna utföra kroppsrörelser på ett sätt att de inte övriga fysiska kvalitéer bromsas. 

Rörlighet är inte detsamma som vighet. Att vara rörlig innebär t.ex. i kampsport att du kan slå eller sparka på ett längre avstånd eller låta slag/sparkar accelerera en längre sträcka och bli mer kraftfull. Kort sagt, dålig rörlighet försämrar alla tidigare nämnda egenskaper och ökar dessutom skaderisken.

Det finns flera sätt att bli rörlig. Jag nämner här två olika sätt:

Aktiv rörlighet
Denna typ av rörelseträning sker dynamiskt med egen muskelkraft t.ex. att svinga ett ben i olika riktningar eller att vrida kroppen i olika riktningar. Crossfit visar här en bra dynamisk uppvärmning. 

Passiv rörlighet (stretching)
Denna typ av rörelseträning sker statiskt med hjälp av egen kroppsvikt och efter träningen.

onsdag 4 december 2013

Boxen

Sitter vid datorn. Jag gör det ett antal timmar per dag. Söker och studerar om min sjukdom. Den senaste forskningen på möss och människor. Jag har läst mängder med vetenskapliga rapporter. Många pekar i en riktning. Jag diskuterat det med mina läkare. Käbblat. Förklaringarna har ofta varit klena och fulla med stolligheter. Jag vet, läkarna vill mig väl. Men de vill inte gå utanför det inlärda och accepterade. De tvingas stanna i sjukvårdens snäva box.

För mig finns det av förklarliga skäl inte längre någon box. Den är för länge sedan borta. Det har gjort att jag är fri att göra vad jag vill. Det gör jag också.

Tuffa sjukdomar kräver hårda motmedel.

Jag har sedan februari gått ned 18 kilo. Det är med avsikt. Jag lever på en kaloribegränsad ketogen kost som inskränker proteinintaget, utesluter allt socker och i princip alla kolhydrater. Målet är att minska sockret (glukos) i kroppen och låta kroppen gå på fett (ketoner). Studier* har visat att detta är en väg att hålla hjärntumörer i schack. De är i själva verket beroende av glukos och kan inte ta upp ketoner.

Jag har sedan i maj fastat 35 dagar. Har 10 dagar kvar i år. Inga juicer, buljong eller safter. Bara vatten. Avsikten är att är att göra behandlingarna* bättre. Mer effektiva. Läkarna ler lite grand åt mina uppoffringar. Jag ler tillbaka och söker vidare. Nästa år är målet att vattenfasta 100 dagar.

Jag mäter dagligen blodsockret och blodketonerna. Laborerar ständigt med min mat och vätska. Jagar kalorier, protein, kolhydrater och fett. Blir allt bättre. Får blodvärden som tidvis är extrema. Gör läkarna både häpna och mycket bekymrade.

För mig är dessa förändringar ofrånkomliga. Jag måste ge mig in på oprövade områden. Kämpa. Gör det som läkarna inte vågar. Gå utanför sin hårt hållna spilta.

Jag måste till varje pris våga.

Sara 10 år vågar kliva ur sin box

Det här är en träningsblogg. Vad i helvete har det här med träning att göra?

Är det inte uppenbart?

Vågar du inte kliva ur din box och utmana det invanda och accepterade i idrottsvärlden är du rökt. Du blir en medelmåtta. Oavsett idrott.

Vad har gjort Zlatan Ibrahimovic, Peter Forsberg och Michiomi Nakano (Grundare av Shorinji Kempo) så framgångsrika?

De utmanade sin samtid. Klev tidigt ur sin box. Gick sin egen väg.

Den vägen är inte bara öppen bara för stora hjältar. Tvärtom. Den ligger framför oss alla. Känd som okänd. Gammal som ung.

Det gäller bara att våga ta första steget.

söndag 1 december 2013

Slagsäcken

Dojon är mitt andra hem. Där har jag mina vänner. Tränar och utvecklas. Där finns komplett utrustning. Speglar, slag- och sparkmitts, boxhandskar och benskydd och så slagsäcken. Den hänger omedelbart när man kommer ned för trappan. Kraftigt förankrad. Tung.

Vi har haft många duster, säcken och jag. Inte nu på länge. Men förr. Jag har försök ta livet av säcken många gånger. Med raka slag, krokar och svingar och raka sparkar, rundsparkar och snurrsparkar. Flera dagar i veckan. Säcken går alltid segrande ur striden. Vinner alltid.

Det har gett oss en särskild relation.
Varje gång jag går förbi säcken ger den mig pikar. Viskar - har du kastat in handduken? När törs du möta mig igen? Jag blir irriterad. Tänker att snart ska vi ha en dust igen.
Lita på det.    

Säckträning
När du slår på en tung säck ska din prioritet vara säkerhet. Du måste förståelse för rätt teknik annars kommer du skada dig. Du måste ha någon typ av handskar som skyddar händerna. Har du svaga handleder så linda händerna. Jag själv varierar med boxhandskar, tunna handskar och inga handskar alls. Det gör mina handleder starka.

Börja långsamt och ha tålamod. En avslappnad kropp med bra teknik ger hastighet och kraft. Det tar tid att lära sig. Starta lugnt och bygg upp intensiteten stegvis. Träna i 2 minuter med 1 min vila. Efter en timme har du fått en rejäl genomkörare.

Du får här några tips som gör säckträningen effektiv:
  1. Försök inte slå sönder säcken. Anspänning gör dig långsam. Försök träffa säcken med avslappnade slag och sparkar som tränger in 5 – 10 cm i säcken.
  2. Det är du som kontrollerar säcken. Tänkt dig att säcken svänger i ett mönster som ett +. En generell regel är att använda raka slag och sparkar när säcken kommer emot dig. När säcken pendlar i sidled använder du krokar, svingar och rundsparkar. Jobba med fotarbete hela tiden.
  3. Bra balans är viktigt. Dålig balans ger kraft som en dammvippa. Bra balans och du kan fälla en oxe. Behåll balans genom att undvik att röra huvudet utanför knäna. Jag vet att vissa proffsboxare svänger på överkroppen som en bönstjälk i vinden. Skillnaden mellan dig och en proffsboxare är just att han är proffs. Du är en kontorsnisse som tränar 2 kvällar i veckan. 
  4. Slå korta sekvenser av slag och sparkar i syfte att kontrollera säcken. Ju fler slag och sparkar i varje kombination desto mer stillastående blir du. Står du still för länge riskerar du att bli träffad. Slå därför korta kombinationer och rör dig vidare. 
Tillbringa mycket tid med säcken och dina slag och sparkar kommer avslöja sig själv. Du kommer snart både känna och höra bettet i dina slag och sparkar. Du kommer bli betagen i ljudet av dina tekniker. Smått förälskad.

Säckträning är ett hantverk. Kräver att du är lärling i många år. Påminner dig om att det bara är praktik som verkligen betyder något.

video