fredag 31 januari 2014

Sömlös

Sitter på jobbet och arbetar. Plötsligt börja jag längta efter att få träna.  Känslan är precis som förr. Stark och överväldigande.
Jag tänker på tiden innan. Då tränade jag i dojon på lunchen. Två minuter från mitt jobb.
1 timmes träning. Därefter snabbt tillbaka till jobbet.
Vanligtvis tränade jag med Stefan, min träningskompis sedan 30 år. Ibland var jag själv.
Då skuggboxade jag.

Skuggboxning är uppvärmning, struktur och träning. Allt på en gång.
Skillnaden mellan mönster och skuggboxning är att mönster är bestämd. Förutsägbar.
Skuggboxning är precis det motsatta. Följer aldrig ett mönster. Är i sin grund oförutsägbar. 

Mönster uppstår i dina tankar. Skuggboxning av det som ligger framför tankarna.
Uppmärksamhet.

Oavsett sport känner vi igen det. Ljudet av en perfekt träff. Det explosiva ljudet av slaget på en mitts. Det mycket korta ”pinget” vid träffen på en golfboll. Slagskottet i ishockey.

Allt kan kokas ned i en fyra faktorer.

Avspända muskler
Rytm
Tempo
Sömlös teknik

Jag har sagt det många gånger förr. Det kan du bara förstå genom träning.
Rörelserna kommer från dig. Skapas inifrån och ut. Pekar tränaren på att ni ska ut och träna i lokalen ska ni inte undersöka fingret. 

Träna. Rör er. Lugnt och rytmiskt. Variera tempo. Förvandla din teknik från ojämn till sömlös.

Det är inte alls svårt.

Det är bara att träna.


video


söndag 26 januari 2014

Inre bilder

I helgen var jag i mitt hus på landet. Med mig hade jag böcker om Shorinji Kempo. Bilderböcker, textböcker och tekniklistor.

Jag har har alltid gjort så här. Hämtat energi ur teori. Återvänder sedan till dojon för att praktisera. Ta reda på hur det förhåller sig. Testa.

Jag bläddrar i böckerna. Utforskar bilderna. Synar dem i detalj. Det är japanska stridsmunkar som fightas. De har traditionell klädsel. Parkettgolvet är spegelblankt. Bakgrunden är mörk med Shorinji Kempos emblem.

Plötsligt är de inte längre bilder. De är riktiga ansikten. Personer med verkliga tekniker. De tränger upp ur boken och in i minnenas dolda gömmor. Jag hör hur de andas, skriker och ser svetten i deras pannor.

Jag lägger ifrån mig boken. Ligger vaken länge och ser bilder komma och gå. Jag känner värmen som är i Japan. Svettiga handleder och blöta dräkter. Ser varje rörelse i mitt inre. Varenda fotplacering, kroppsrörelse och varje slag, spark och kast. Allt i minsta detalj.

De virvlar fram i mitt inre. Fyller varje skrymsle och vrå. Djupt inne i mig.
Väcker mig till liv. Gör mig aktiv och engagerad. Entusiastisk.

Jag visualiserar.

Om du vill kan du kalla det dagdrömmeri. Det spelar faktiskt ingen roll.

Om du gör det regelbundet.

Då finns det hopp.

torsdag 23 januari 2014

Rörelselära i Shorinji Kempo

I Shorinji Kempo baseras mekaniken i alla kroppsrörelser, offensiva som defensiva, utifrån fem delar.
  1. Alla rörelser utgår ifrån benen.
  2. Håll huvudet innanför dina knän.
  3. Utför stötvisa rörelser.
  4. Få känsla av att falla för att skapa kraft.
  5. Axel till knä för att generera rörelsemoment.
I alla träningsformer såsom teknikträning, form, grundträning, sparring, embu och applikation kan du undersöka och förstå mekaniken. Intellektualiserar, kategoriserar och dissekerar du mekaniken finner du den aldrig. 

Nedan tränar jag (2012) form i syfte att förstå de fem delarna.

video

lördag 18 januari 2014

Tjafs


 

Vintern har kommit. Snön täcker marken och endast livlösa strån vajar i vinden. Fotspåren mellan huset och vedboden är de enda tecknen på dagens händelser. Jag svingar yxan. Skaftet sliter i mina kalla händer. Gör avtryck.

Jag tar en paus. Ser ut från över åkern. Vintern är en tid när allt kämpar för sin överlevnad. Vintern skaver och prövar. Tär på livet.

Jag är i mitt hus på landet. Upphovet till namnet på min blogg.
Jag åker hit ibland. Stannar några dagar. Själv.
Hugger ved. Eldar i kaminerna. Lagar mat. Mediterar.

Försöker bli vän med verkligheten. Sluta tjafsa med den.
Läkarna har gett mig 20 månader. Jag är säker på att det blir mycket blir längre än så. Under denna tid kan jag inte slösa tid på att tjafsa med verkligheten. Jag måste leva. Fullt ut.

Hur då frågar du?

Tänk att du sitter på en ishockeymatch och ser ditt favoritlag. Du är totalt uppslukad av spelet. Njuter av varje uppspel, passning och målchanser. Känner närvaro och delaktighet i publikens jubel. Plötsligt börjar supportrar från motståndarlaget tjafsa med dig. Det gäller en utvisningssituation. Solklar tripping - skriker dem. Ni snackar i nattmössan. Han filmar - svarar du. Tjafset fortsätter i flera minuter. Fokus ligger inte länge på matchen. Du är någon helt annanstans. Långt bort från den plats du avsåg när du kom dit.

Meditation handlar just om det. Att sluta tjafsa med dina tankar.

I Shorinji Kempo sitter vi i 10 minuter innan träning. Det är för att sluta tjafsa med dig själv. Om en för en liten stund sluta fred med dig själv så att du kan lägga fokus på träningen. Dina träningskompisar och tränaren. Besvärligare än så är det inte.

Meditation är så enkel men ändå så svår.

Ni som är vana med meditation vet hur svårt det är att bara sitta. Inte göra någonting. Det finns inga krav. Ingenstans att gå. Inget att hålla fast vid. Inget jobb att utföra. Du ska bara sitta. Ändå är tjafsandet snart där. Gnager. Hittar du inte något runt omkring dig att tjafsa med börjar du snart tjafsa med dig själv.

Meditation kräver totalt engagemang.

I ensamheten ute på landet hittar jag tid och engagemang att sitta.
Att försöka bli vän med verkligheten och tjafset i mitt huvud.

Inga religioner, filosofier eller trossatser kan leda mig rätt. Jag måste gå själv. Vara uppmärksam och närvarande. Bli vän med tjafset och till sist sluta fred med det.

Jag är bergsfast i min övertygelse att det kommer att gå.

onsdag 15 januari 2014

Kärnan

Under jul- och nyårshelgerna hände mycket. Junior - VM i ishockey med bländande spel från framförallt Ryssland, Sverige och Finland.  Min sons lag Visby Roma U 15 ställde upp i Skoda cup Stockholm i ishockey och vann hela cupen. Nya filmer om kampsport trillade ned i brevlådan. En tid av mycket glädje, inspiration och undersökning.

När jag såg juniorerna i VM slogs jag av hur enkelt det ser ut när de spelar. De flyter fram. Slår 30 meters passningar direkt på bladet. Tidvis går pucken som på ett snöre. När Visby Romas ungdomslag spelar försöker de alltid spela enkelt. Göra så som de stora pojkarna gör. De lyckas inte alltid. Men det försöker. När jag sätter mig ned i soffan slår på DVD-spelaren och ser Shorinji Kempo från olika tävlingar och uppvisningar ser det återigen enkelt ut. Slag, sparkar och kast är sömlösa och med ett härligt flöde.

Jag frågar mig varför?

Efter några timmars funderande växer svaret sakta fram .

De allra bästa behärskar kärnan i sina idrotter
  • Ishockeyns kärna är skridskoåkning, puckbehandling, passning, skott, finter och tacklingar.
  • Shorinji Kempos kärna är gard, fotarbete, kroppsrörelser, försvar- och anfallsrörelser.
De bästa utövarna i båda dessa sporter behärskar kärnämnena till fullo. Lämnar aldrig dem. Hur duktiga de än blir. Vet att de är nödvändiga att slipa på dem under hela deras karriär. Nöta.

Oavsett om du ser 13 åringar eller världselit tävla i ishockey eller Shorinji Kempo så finns ingen verklig skillnad. Allt kretsar omkring dessa kärnämnen.  

Utifrån kärnan skapar tränare och instruktörer variation. Övningar för både barmark- och isträning. Tekniker med varierande namn och syften. Snabbhet, skott och passningsövningar. Övningar för embu, sparring och mittskombinationer.

De unga har enklare övningar. De äldre givetvis svårare. Gemensamt är att de inte isolerar enskilda kärnämnen. Tränar dem var för sig. De tränar som man spelar. Funktionellt. Många kärnämnen involverade samtidigt. Allt för att förbättra timing, avstånd, taktiska färdigheter och fysiska- och mentala attribut.

Sport är faktiskt ganska enkelt. Det handlar om att hitta en tränare som känner till kärnämnena. Vet hur man varierar dem. Gör de utmanande och roliga.

Resten är upp till dig.

torsdag 9 januari 2014

Engagemang

Just nu jobbar jag 50 %. Det är lagom. Ger mig mycket tid att läsa. Poesi, samhälle och träningsböcker. Men också mycket idrotts- och dagstidningar. Jag läser ofta allt.  Ledaren, nyheterna, insändarna, sporten, annonserna och TV- tablån. Rubriker av alla slag passerar näthinnan. Arbetslösheten ökar; USA katastrofdrabbat; Curla inte dina barn; Nya träningsmetoden från USA. Min verklighet konstrueras av denna läsning. Av journalisternas förenklade rubriker. Jag frågar mig – Kan jag lita på dessa förenklingar? Hur kan jag få mina ungdomar att förstå? Hur lär jag dem att ifrågasätta och börja analysera?

Jag ber Simon att sätta sig vid datorn och googla på ”Träning ska vara rolig” han får 7 180 000 träffar. Sju miljoner etthundraåttiotusen träffar! Då måste det väl vara sant? Så många kan väl inte ha fel! Jo, det kan dem! Så in i helvete fel!

Roligt är har nästlat sig in i de flesta träningsområden. Ishockey, fotboll och även budo har drabbats av denna smitta. Roligt har skapat ett hjärnspöke av vad träning egentligen handlar om.

ENGAGEMANG!
  • Roligt är ett tomtebloss – Engagemang en eld.
  • Roligt är en konservöppnare – Engagemang är gaffeln du äter med.
  • Roligt är kryddan – Engagemang är huvudrätten.
  • Roligt får dig att lämna soffan och träna – Engagemang får dig att fullfölja.  
  • Roligt får dig att må bra – Engagemang får dig att bli en fighter.
  • Roligt tar dig genom vardagen – Engagemang skapar mirakel.
Någonstans har kompassen tappats. Någonstans har kartan inte uppdaterats.

Är du tränare eller elev måste du hämta en ny kompass och en uppdaterad karta. Ställa in kompassen mot norr och börja navigera efter din idrotts verklighet.

Det kräver engagemang och gör resan definitivt roligare.

Sara vet kompassriktningen!

lördag 4 januari 2014

Från tanke till handling

Jackan böljar som en flagga i vinden. Ansiktet är sammanbitet som på en rysk lägervakt.
Stegen är tunga. Nästan stapplande. Ovana.
Jag möter hans blick under ett kort ögonblick. Ser hans drömmar.

En sådan här dag går vraken upp ur havet. Söker efter sina ägare i hopp om renovering. 
Du ser dem överallt. I stadens larm och på landsbygdens slingrande vägar.
Nyårslöftenas mål är som en präriebrand i januari. I mars är de tunnare än piprök.

Att ha ett mål innebär inte alltid att du kommer i tid. Precis som en semesterresa har oförutsedda händelser kommer även din träningsresa vara full av överraskningar. På vägen kommer träningsvärk, skoskav, sträckningar och sjukdomar dyka upp som gör att du kommer tappa fokus och fart framåt. Kanske kommer även vänner och arbetskamrater ifrågasätta dina nya vanor. Men den som mest kommer att ifrågasätta ditt nya sätt att leva är du själv. Din hjärna och ditt invanda tankesätt kommer om och om igen att göra sig påmint och kräva att du återgår till ditt tidigare liv. För att lyckas övervinna det behöver en PLAN som stödjer dig i ditt nya tankesätt och motiverar dig att lösa de problem som dyker upp på vägen. Det är då som du kan kontrollera och rikta in träningen mot dina mål.

Nu tänker du säkert, gud vad jobbigt att planera! Livet kommer att bli inrutat, sakna flexibilitet och bli trist. Du kan inte ha mer fel! För det första är planering inte är något som ska tvinga dig att träna utan ge dig förutsättningar att ta kontroll över ditt liv och din träning. För det andra är planering endast är en liten procent av dina nya vanor. Övriga tid (99 %) kommer du att träna. Genom rätt träningsplanering blir du inte mer uppbunden. Tvärtom får du mer frihet att göra annat.

Gör en plan för din träningsresa
Fråga dig - var är jag nu och vart vill jag nå? Genom det får du en positiv rörelseriktning.

Gör översiktlig skiss för ett halvår. Den behöver inte vara avancerad. 
Min gamla halvårsårsplanering såg ut så här:











Som du ser har jag delat in året i perioder. Det finns många anledningar till att varför man skall dela upp träningen i perioder. Tävlingsidrottare periodiserar för att kunna prestera vid ett visst antal tillfällen under året. För en motionär är det givetvis viktigt att kontinuerligt förbättra sin prestation. Men den absolut viktigaste orsaken till att periodisera träningen är att ge variation och stimulans att träna. Genom att periodisera låser du inte dig vid något mönster som gör träningen långtråkig och ensidig.

Jag brukar dela in planeringen i perioder på 5 veckor. Varje period avslutas med en veckas återhämtning och ett test för att se hur jag närmar dig målen. För att se hur jag skall klättra på ”prestationsstegen” under varje period räknar jag bakåt från målen till nutid.











Nu måste du ärligt och uppriktig ställa dig några viktiga frågor!

Hur mycket tid kommer det att krävas? Hur mycket tid kan jag lägga ned? Hur mycket tid tar jobbet? När är barnens aktiviteter? Vilka dagar planerar min fru att träna? Alla som har familj vet att när ovanstående är inbokat finns det därefter inte många kvällar i veckan över till en själv. Men det går! Det gäller bara att vara lite påhittig och se möjligheter istället för svårigheter. Innan jag blev sjuk lyckades planera in träning 4 dagar i veckan. Jag körde korta pass på lunchen. Sprang i löpspåret när jag skjutsat barnen till sina idrottsaktiviteter. Utnyttjade den veckovisa idrottstimmen på jobbet. Gick upp tidigt och joggade på morgonen.

Din väg till ett annat liv ligger öppen.
Planera - Träna - Utvärdera.
Då är ditt nyårslöfte som en präriebrand hela året.